Om motivation och perspektiv

Jag lever! Har faktiskt varit på benen i snart en vecka, men takten har varit såpass intensiv att jag inte kommit åt att blogga. Nu kändes det som om det kunde vara en bra idé att sätta sej ner och skriva lite.

(Bildens kaffestund ägde visserligen rum redan i september på LYNfabrikkens mysiga café.)

Det känns som om hösten äntligen kom ikapp Århus under den veckan som jag låg hemma med flunssan. Luften är frisk men kylig om morgnarna, lövträden börjar få gula och röda toner och det regnar rätt ofta. Och om en dryg vecka är det efterårsferie, dvs. höstlov. Tiden har verkligen gått snabbt.

Jag är otroligt tacksam över den möjlighet som jag har här till att få lite perspektiv på allt jag hållit på med de senaste åren. Redan nu, efter en månads vistelse utomlands, så känns det som om jag lärt mej många väsentliga saker om både mej själv och musiken. Tänk vad det kommer att vara om åtta månader, då det är dags att åka tillbaka hem! Fast jag är ordentligt sysselsatt här, så känns det som om jag skulle ha lite mera utrymme och frid för att tänka. Och sånt har man ju aldrig för mycket av.

Jag har funderat mycket på motivation och på hur jag vill att min vardag ska se ut, sådär på en mer abstrakt plan. Vad det är som får mej att njuta av musiken och må bra, helt enkelt. Hur jag ska gå till väga för att kunna vara motiverad och framför allt tillfreds med det jag gör. Det är stora och viktiga frågor som jag hade nästan lyckats glömma bort under de senaste studieåren.

Det skulle finnas så mycket att berätta om - människorna jag träffar här, härlig post hemifrån, kulturskillnader mellan Danmark och Finland, musikaliska ambitioner och insikter, galna planer inför framtiden, bestyr därhemma och om den kommande renoveringen... Jag ska försöka ta det bit för bit, vänta bara! Men just nu ska jag (som nästan alltid) till skolan och öva. Så vi får ta det sen. Ta hand om er, alla fina!