Äntligen!

Jag har en cykel! Den är röd och den är min! Efter snart en vecka av långa promenader med en alltför tung ryggsäck känns detta väldigt befriande. Det är svårt att förklara känslan av återbefunnen frihet som cykeln väcker i mej. Det har kännats otroligt handikappat att inte ha en, men nu är det över!

Hur jag fick cykeln är egentligen en lite rolig historia. Först sökte jag cyklar på nätet, eftersom affärerna jag hittat i stan endast reparerade eller sålde nya sådana. Till sist erbjöd min varmemester (mellanting av disponent och gårdskarl) en cykel åt mej då jag frågade efter begagnade cyklar, men då hade den ännu ett lås utan nyckel och två tomma däck. Så igår kväll kånkade jag cykelskrället två kilometer till den näst närmaste cykelaffären (i den närmaste affären ville de inte bryta upp låset), och hoppades på att den inte skulle vara för dyr att reparera.

Nu är jag 500DKK fattigare och väldigt, väldigt mycket lyckligare!

Skulle ha en massa mer att berätta om, men nu bär det av till läseårets första studentfest. Vill bara säga att jag är jätterörd och glad över de mail, postsändelser, samtal och meddelanden som jag fått från alla er därhemma - ni skulle bara veta hur mycket de betyder för mej.

Kiintopisteitä

Olen tänään kaivannut mukavia asioita vähän enemmän kuin tavallisesti.

Saatoin aamulla poikaystävän bussille, sillä hänelläkin alkaa huomenna opinnot - tosin Helsingissä. Ei ollut ihan helppoa hyvästellä, vaikka tapaammekin seuraavan kerran jo neljän (!!) viikon kuluttua.

Olen keskittynyt lopun päivää viettämään rauhallista sunnuntaita, miettinyt pieniä mukavia asioita haikean olon tasapainoksi. Kuten esimerkiksi yllä näkyvät valokuvat ikkunalaudalla. Otin ne esiin tänään. Tai kuten rauhallinen lenkki lähimaastossa.

Tai kuten keräysastiasta löytynyt upea lasikulho, joka saa välipala-ainekset näyttämään design-sisustuselementiltä.

Tai kuten eiliseltä jäänyt herkullinen pasta-annos.

Tai kuten muisto lauantaina nähdystä mäkiauto-kisasta. Osuimme paikallisen mäkiauto-skaban kohdalle, jota käytiin urheasti tihkusateestakin huolimatta. Maaliin tultua uupuneet työntäjät rojahtivat maahan aitoon huippu-urheilijatyyliin ja tukijoukot kerääntyivät ajajan tykö. Kaikki eivät tosin kilpailleet pelkkä voitto mielessä - viimeiseksi maaliin tullut kilpapari oli vaihtanut kesken matkaa rooleja: lapsi työnsi ja isä istui!

Huomenna minulla onkin ensimmäinen kunnon päivä konservatoriolla. Kutkuttaa, sillä tavalla mukavasti. Eiköhän se tepsi haikeuteen.

Utmaningar

Som utbyteselev har man en hel del olika utmaningar framför sej. Jag tror att jag har egentligen klarat mej ganska lätt undan med mycket av det praktiska. Jag blev ju antagen på första försöket till min önskeskola, bostaden ordnade sej nästan av sej självt - ja, inte ens språket känns omöjligt att lära sej. Men visst är det mycket av det praktiska som kräver en hel del aktivitet från min sida!

Det gäller oftast bara att ta själv reda på saker. Just nu väntar jag på att få mitt CPR-nummer, dvs. det danska socialskyddssignumet, som behövs för allt från att skaffa sej ett bibliotekskort till att öppna ett danskt bankkonto. En cykel, lite inredningsprylar för ökad trivsel här i lägenheten och en ugn (okej, den kommer jag knappast att få!) står också på önskelistan.
Ibland oroar jag mej för hur ekonomin ska gå ihop, men jag tror att det handlar mycket om att man i början får satsa lite extra på att komma igång. Ett utbytesår är ju knappast någonsin en finansiell succé, utan det är upplevelserna det handlar om. Och till grund och botten så har jag det faktiskt väldigt bra här.

Det svåraste just nu tycks vara det sociala. Inte bara att bygga upp nya relationer här i Danmark, utan också att vara ifrån alla därhemma. Mina känslor har åkt på berg-och-dalbana nu när pojkvännen strax ska återvända till Finland. Jag skulle inte vilja vara ifrån honom, även om jag samtidigt vet att det troligen kommer att vara mycket lättare att lära känna nya mänskor här då jag inte har någon att mysa med varje kväll. Delade känslor. Troligen blir det betydligt mycket lättare redan nästa vecka då skolan sätter igång!

---

Vad är det ni, kära folk, gärna vill höra om? Kommentarer och frågor är välkomna, om sådana dyker upp! Klicka bara på länken här under (för tillfället "No comments"), och skriv några rader åt mej :)

En fin fredag

Idag var vi och kikade på både min kommande skola, Borgerservice och Århus konstmuseum ARoS. Dessutom har vi smidit planer för en Köpenhamn-resa, köpt hem halva supermarketen och funderat på begagnade cyklar. Det vill säga en fin dag. Bildbevis följer!

     

 

 

 

Nyt se alkaa!

Istumme Kööpenhaminan lentokentällä valtaisan laukkuvuoren vieressä odottelemassa Aarhusin bussin lähtöä. Olo on hieman nuutunut mutta varsin tyytyväinen. Aikainen herätys ja aamu kokonaisuudessaan sujuivat hyvin vanhempieni avustuksella, nukuimme nimittäin lähtöä edeltävän yön heidän luonaan.

Kunnianhimoinen pakkausprojektini onnistui midi-koskettimiston kuljettamista ja matkaeväitä myöten, enkä vielä ole herännyt tajuamaan unohtaneeni mitään elintärkeää. En kylläkään voi suositella kenellekään matkustamista näin suurella laukkumäärällä per henkilö ellei sitten ole puuhaamassa kertaheitolla muuttoa! Onneksi vanhemmat saattoivat meidät lentokentälle saakka. Puhun "meistä" vielä sunnuntaihin saakka, sillä siihen asti poikaystäväni on mukana saattamassa.

Laukkuvuori kämpälle tultaessa.

Aina välillä mietin, mihin saakka koko vaihtoonlähtö-projekti olisi edennyt ilman tuttavapiirini jeesiä ja neuvoja. Minua on autettu pyyteettömästi niin vaihtohakemuksen laatimisessa, matkalaukkujen lainoissa kuin paikallisten kontaktienkin hankkimisessa. Olen kiitollisuudenvelassa niin monelle,  ja nimenomaan positiivisessa mielessä! Apua voisi antaa ja vastaanottaa paljon rohkeammin tavallisessa arjessakin, vaikkei edessä olisikaan vaihtovuoden tapaista suurprojektia. Antaa hyvän kiertää ja sitä rataa.

Om att flytta

Man fattar inte riktigt hur mycket saker man äger förrän det är dags att flytta. Mitt senaste flytt var i söndags. Även om största delen av mina möbler blev kvar i lägenheten, kändes mängden av prylar som skulle flyttas överväldigande.

Nu har jag bott några dagar hos pojkvännen och hämtat andan. Okej, inte bara hämtat andan, utan också förberett flytt nummer två. Det äger rum imorgon, det vill säga på torsdag, och innebär två personer, fyra stora reseväskor utöver det vanliga handbagaget och en förbannat tidig start. Om ett och ett halvt dygn borde jag faktiskt vara framme i min lägenhet i Århus! Före det ska jag försöka klämma ner mina viktigaste ägodelar i tre reseväskor (den fjärde hoppas jag på att ersätta med en välpackad midi-synth) och låta bli att lämna en alltför stor röra efter mej.

Vad kan det bli av en tvåspråkig blogg? Jag tänker inte översätta enstaka blogginlägg (det får, om man vill, ses som en uppmaning till att lära sej språk) utan skriva på båda vartefter. Kanske till och med ta vartannat på finska och vartannat på svenska nu till en början, vi får se!