Nu sitter jag i flygplanet till Danmark för sista gången (med den närmaste framtiden i åtanke). Jag har bara två veckor kvar av mitt utbytesår, eller Det Underbara Äventyret som jag kallade det i ett av de första blogginläggen.
Det är svårt att beskriva känslan som jag har just nu. Det känns stort, känsligt, lyckligt och vemodigt, allt på samma gång. Danmarks-året har varit ett av de bästa, tyngsta och mest lärorika åren i mitt liv. Jag tror inte att jag har påverkats av min omgivning och utvecklats såhär mycket under ett år någonsin tidigare - åtminstone inte så att jag skulle ha varit medveten om det.
Att flytta tillbaka hem till Finland är något jag har väntat på och sett fram emot under hela året. Inte minst för att jag ska få flytta ihop med min bästa vän och den härligaste kille jag vet - pojkvännen min. (Det är absolut inte det enda som väntar mej därhemma, men nog det som värmer mej aldra mest just nu.) Samtidigt som jag gläder mej till det nya, gemensamma äventyret, så vet jag att jag kommer att sakna mitt liv i Danmark. Åh så jag kommer att sakna! Jag har lärt mej att stå på mina egna ben på ett helt nytt sätt, både som musiker och människa. Jag har vågat vara mer öppen för det nya och okända, men också gå ifrån saker och ta tid för mej själv när jag har behövt det. Jag har fått en hel bunt med nya, underbara vänner! Jag har kommit igång med ett nytt språk (något jag inte lyckats med under de senaste tio åren!), om nu inte felfritt, så åtminstone så att kommunikationen flyter. Jag har kommit i farten med att skriva egna sånger för bara mej, satt ihop ett band för att framföra mitt material och uppträtt med dem som sångsolist. Jag haft min första sångelev, kör och sånggrupp - och upptäckt att jag inte bara trivs som undervisare, utan rentav har mycket att ge! Jag har gått in på djupet med sångstudierna, och börjat ana vad det är jag helst vill med min röst. Jag har varit mycket lugnare än förr, och kunnat ta överraskande situationer utan en massa onödig stress. Jag har levt livet.
De nästa två veckorna kommer säkert att vara väldigt, väldigt emotionella.
