Besök från Finland

De senaste dagarna har varit väldigt händelserika, inte minst för att jag har haft besök från Finland! Elina och Maria, som båda studerar på Sibelius-Akademin, och som var i utbyte här för två år sen, var här i tre dagar. Det var just Elina som jag pratade mycket med under ansökningsprocessen, och som jag fick mycket praktiska tips och rekommendationer av.

Elina var väldigt slug och mutade mej direkt med en present. Jag blev så glad! Att prata med någon som redan upplevt utbytesåret och gått tillbaka till vardagen därhemma kändes väldigt givande.

På fredag var det fest! Vi åt dansk middag hos min danska mentor Mette (det hoppas jag på att få bilder av de andra) och fortsatte därifrån till skolans fest med nyårs-tema. Kvällen gick altså ut på att fira det nya, påbörjade skolåret. Just före midnatt hade vi en stor nedräkning till klockan 00.00, och så blev det det klassiska nyårs-lyckönskandet och en massa kramar åt alla håll.

Av nån anledning var det enda jag fick fotat detta floorball-spel. Det var skitroligt, även om mitt och Elinas team förlorade.

Nästa dag var det dags för Elina och Maria att åka vidare till Köpenhamn. Flickorna bjöd oss på brunch, och så kände vi oss rätt nostalgiska tillsammans. Jag har ju för tillfället bara någon månads vistelse att blicka tillbaka på, men det var inte svårt att leva sej in i Elinas och Marias upplevelser och saknad till det år de tillbringat här ett tag sen!

Mun kotipiha

Tällaiset aamut ovat niitä kaikkein tunnelmallisimpia - voi kunpa syysaamut olisivat aina näin lämpöisiä ja kutsuvia! Asuntolani nimi Chokoladen viittaa siihen, että rakennus on alun perin toiminut suklaatehtaana. Olen itse elänyt siinä käsityksessä, että tuo pihan valtava savupiippu on jotenkin liittynyt siihen... Kuvassa näkyy myös hieman ensimmäisen kerroksen kattoa (jolla seisoen pesimme ikkunan tänne tultuani) sekä viereinen, uudempi asuntola. Hyvää huomenta!

Om motivation och perspektiv

Jag lever! Har faktiskt varit på benen i snart en vecka, men takten har varit såpass intensiv att jag inte kommit åt att blogga. Nu kändes det som om det kunde vara en bra idé att sätta sej ner och skriva lite.

(Bildens kaffestund ägde visserligen rum redan i september på LYNfabrikkens mysiga café.)

Det känns som om hösten äntligen kom ikapp Århus under den veckan som jag låg hemma med flunssan. Luften är frisk men kylig om morgnarna, lövträden börjar få gula och röda toner och det regnar rätt ofta. Och om en dryg vecka är det efterårsferie, dvs. höstlov. Tiden har verkligen gått snabbt.

Jag är otroligt tacksam över den möjlighet som jag har här till att få lite perspektiv på allt jag hållit på med de senaste åren. Redan nu, efter en månads vistelse utomlands, så känns det som om jag lärt mej många väsentliga saker om både mej själv och musiken. Tänk vad det kommer att vara om åtta månader, då det är dags att åka tillbaka hem! Fast jag är ordentligt sysselsatt här, så känns det som om jag skulle ha lite mera utrymme och frid för att tänka. Och sånt har man ju aldrig för mycket av.

Jag har funderat mycket på motivation och på hur jag vill att min vardag ska se ut, sådär på en mer abstrakt plan. Vad det är som får mej att njuta av musiken och må bra, helt enkelt. Hur jag ska gå till väga för att kunna vara motiverad och framför allt tillfreds med det jag gör. Det är stora och viktiga frågor som jag hade nästan lyckats glömma bort under de senaste studieåren.

Det skulle finnas så mycket att berätta om - människorna jag träffar här, härlig post hemifrån, kulturskillnader mellan Danmark och Finland, musikaliska ambitioner och insikter, galna planer inför framtiden, bestyr därhemma och om den kommande renoveringen... Jag ska försöka ta det bit för bit, vänta bara! Men just nu ska jag (som nästan alltid) till skolan och öva. Så vi får ta det sen. Ta hand om er, alla fina!

Sjukling

Jag har flunssa och har därför stannat hemma idag. Det har regnat praktiskt taget hela dagen, och jag har sovit, rivt matt-trasor (berättar mera senare), sovit lite mer och förberett ett litet blogginlägg om hur trevligt det är att få post. Men hur gick det sen? Ljuset är usselt att fota i (det förbannade dåliga vädret!) och när jag väl fick bilderna tagna, så märkte jag att båda av mina kablar för fil-överförning är på skolan.

Superdricka mot flunssa: kamomillte med honung och ingefära.

Så ni får nöja er med denna brillianta mobil-tagna bild istället, och jag återgår till att kika igenom tredje säsongen på "Sveriges fulaste hem". Hoppas på att kunna starta vardagen imorgon bitti med nya krafter. Ta vara på er!

København – Roskilde – Skibby

Terveisiä lomalta! Blogissa on ollut hiljaista, sillä puuhasin alkuviikon raivokkaasti koulutöitä voidakseni hyvillä mielin viettää pitkää viikonloppua. Poikaystäväni saapui Kööpenhaminan lentokentälle myöhään torstai-iltana, ja voitte varmaankin kuvitella, miten ihanalta tuntui nähdä melkein neljän viikon erossaolon jälkeen! Vietimme ensimmäisen yön Köpiksessä ja seikkailimme perjantain metropolin sokkeloissa. Illalla matka jatkui junalla Roskilden ja sieltä autolla Skibbyyn poikaystäväni tädin perheen tykö. Täältä käsin olemme kartoittaneet niin Roskildea kuin Skibbyäkin rauhalliseen tahtiin.

Ensimmäiset neljä kuvaa ovat Kööpenhaminasta: rautatieaseman fillarimeri, Tivolin seinusta, Nationalmuseetin leikkikalunäyttelyn huikeat nukkekodit sekä tunnelmia Kalaset-nimisestä kahvilasta.

On ollut hienoa päästä seuraamaan ihan tavallisen täkäläisen perheen arkea! Poikaystäväni täti on nimittäin asunut täällä jo yli 40 vuotta - valtaosan tästä ajasta yhdessä tanskalaisen miehensä kanssa. Täti puhuu meidän kanssamme ruotsia, kun taas hänen miehensä sompailee luontevasti äidinkielensä, muutaman ruotsinkielisen ilmaisun ja skandinaviskan välimaastossa. Olemme puuhastelleet päivät omiamme, ja kokoontuneet iltaisin yhteiselle aterialle, jonka jälkeen keskustelu ja yhdessäolo on jatkunut parin viinilasillisen ääressä pitkälle iltaan.

Seuraavat kuvat ovat otettu Roskildessa, painottuen huikean tuomiokirkon näkymiin.

    

   

Jos vaihtovuotta ajattelee parisuhteen näkökulmasta, niin ainakin yksi positiivinen seikka nousee ylitse muiden: arjen ja loman ero syntyy erittäin luonnollisesti. Itsenäisessä arjessa on helppo keskittyä opintoihin, eikä harjoittelulle ja valmistelulle omistettu aika ole pois yhdessäolosta. Vastaavasti lomaa on ihanaa viettää kauan kaivatussa seurassa, kun arjen velvollisuudet voi hyvällä omatunnolla jättää muutamaksi päiväksi. Etäsuhteessa eläminen ei missään nimessä ole herkkua, mutta kuten ystäväni Virva viisaasti totesi, niin olen oikeastaan hyvin onnekas voidessani ikävöidä jotakuta - etenkin kun tämä joku myös ikävöi minua.

Sunnuntaikävely Skibbyssä osoitti, että vaikka Tanska onkin kovin tiheästi asutettu, niin täältäkin löytyy perinteistä peltoa ja maaseutumaisemaa.

 

      Huomenna saamme kyydin bussiasemalle ja lentokentälle. Minä jatkan Århusiin tultuani suoraan kuoronjohtotunnille ja poikaystävä menee niinikään Helsingissä suoraan luennolle. Mutta ennen sitä saan vielä nukkua yhden yön lempi-ihmiseni kainalossa.

Hyvä tiistai

Arjen yllätyksiä! Kuntosaliltani löytyy ainakin yksi erinomainen joogaohjaaja, jonka tunti sai aamun käynnistymään ihmeellisen hyvin. Onni jatkui koululla, jossa yksi suuremmista opetusluokista oli tyhjillään koko aamun. Kyllä kelpaa.

Två nya bästa vänner

Jag påstår att dessa två anskaffningar har en central roll i att förbättra livskvaliteten här hos mej.

1) Livet utan gardiner har betytt väldigt tidiga väckningar, eftersom jag alltid vaknar till ljuset i halv sju-snåret på morgonen. Nu när jag väl köpt denna ögonbindel (och sovit en härligt mörk natt med hjälp av den), kan jag inte riktigt förstå, hur det tog mej så länge att komma till denna lösning.

2) Även om jag inte tycker mej vara en gym-människa, så gick jag och köpte ett månadskort till gymmet mittemot skolan. Argumenten "förmånligt", "praktiskt", "orkar inte leta upp något annat heller" och "att bara löpa håller inte ryggproblemen borta" spelade en dominant roll i beslutsfattandet. En sak leder till en annan: eftersom man inte får träna barfota, så skaffade jag mej skor som är möjligast nära till att vara barfota. Vadderingen är tunn och jag kan lätt stå på tår i dom, men de tycks ändå stöda foten. Jag tycker jag gjorde ett gott köp.

I sin helhet blev denna satsning alltså inte helt billig, så nu får jag lov att dra till gymmet extra ofta istället.